Jilo

När jag var liten var jag en plåga för alla i min omgivning. Jag spenderade mina dagar med att använda min röst på det bästa sättet, att skrika. Mamma sa att hela Kils kommun hörde mig och jag blev rädd att mina kompisar skulle bli arga. Men som tur är så var jag blyg så fort jag kom hemifrån. Så när mamma skulle förklara för min lärare att jag skrek mycket så kunde hon inte riktigt tro på det mamma sa, eftersom jag knappt sa något i skolan.

I alla fall, det har alltid funnits en person i mitt liv som alltid har fått mig lugnt. När jag var tre år bodde Ruben och jag hos farmor för att mamma var sjuk. Och man kan säga att jag var beroende av mamma. Så farmor hade en jobbig period i början. Jag satt under köksbordet och skrek att hon var dum. Men hon kramade mig och sa att allt kommer bli bra. Sedan låste vi min favoritbok, och sjöng olika låtar från boken.

Farmor har helt klart en stor betydelse i mitt liv, och även den boken. 

Jag lärde mig även att rita...