Jilo

Det kan hända att jag har varit lite seg med att skicka kuvertet. Det har legat där och tjatat på mig i en vecka men så ska man ju komma ihåg att köpa frimärke.

Nu är det skickat och inom en snar framtid är mitt liv som Ekström över.

Vi gifter oss alltså snart och jag börjar bli lite nervös, men ack så lycklig!

Tränade för första gången på en månad. Min kropp har varit och är fortfarande ur funktion. Det var väl mest min rygg och bröllopsklänningen som tvingade med mig till gymmet.

Men okej, det var skönt!

Hon är så fin. ♥

Äntligen har han kommit! Är så stolt över att vara kompis till en sådan duktig tjej som klarade förlossningen så bra. De har skapat en vacker liten pojke. ♥

Maowen är ju en sådan himla bra pluggkompis.

Fast ja, kanske inte alltid...

Förra veckan glömde jag mitt kontokort i en parkeringsautomat. Kom på det dagen efter.

Har haft lite ångest sedan dess och trots att kortet kom i måndags har jag inte vågat åka och hämta ut det förrän i dag.

Och nog är det någon som har utnyttjat mitt kort alltid.

3 kronor.

Varsågod, det bjuder jag på!



Jag är fortfarande rik, YEY!

Det är tydligen inte meningen att jag ska bli frisk. Men jag kämpar på!

Annars klättrar Maowen på dörrar och vår älskade lilla Lufsen finns inte längre.

15 fina år. Aldrig sjuk, alltid glad. Trodde ju aldrig att det skulle vara så jobbigt att ta bort ett djur.

Fast å andra sidan kunde jag gråta mig själv till sömns av bara tanken på att han skulle dö när jag var liten. Så att det var jobbigt var kanske inte så konstigt ändå.







Lufsis. Trots att han knappt orkade stå eller gå så viftade han på svansen ända in i det sista.